tisdag 12 oktober 2010

Ikväll

Först av allt vill jag Tacka Er alla mina fina bloggvänner för Era kommentarer!!!

Ikväll så blev det en liten oförklarlig despyt här hemma som egentligen inte var något märkvärdigt, men med feltolkningar och olika känslorsvall så kan allt blir upp o ner som Ni alla vet!!

Jag är alltid öppen och ärlig, säger vad jag tycker och när jag fick en anklagelse på mig som jag var oskyldig till så sa jag att jag blev ledsen och jag blev väldigt sårad!!!

Då känner man hur en iskallvind går genom huset och allt blir tyst!!

Vid detta tillfälle så kände jag och känner verkligen " Skall jag straffas från alla håll och kanter för att jag är sjuk" för Rehab har ju sagt att jag kan inte köra på som förut utan måste tänka om i allt jag gör!!

Nu är det mycket lättare att köra på i sitt gamla jag och köra så hårt det går, för jag ger upp när jag inte får utrymme för att få tillåtelse att försöka bli bättre. HUR skall jag kunna klara av allt runt omkring mig samtidigt som jag själv skall klara av mig och mitt "NYA" liv!!!!!

Jag känner mig straffad för att jag skall få chansen en gng för alla att kanske få må bra, jag som alltid har fixat för andra och varit i täten med att ha stenkoll och samtidigt fixa, planera och strukturera upp i hemmet, arbetsplatsen............ tja överallt där jag har funnits så har jag löst och fixat så allt skall bli bra!

Den facklige ombudet till mig som var så himla bra, fick naturligtvis gå vidare upp mot toppen för att hon blev så himla bra och duktig och jag hade bara pratat med henne per telefon för att hon ringde och frågade hur jag mådde, det var hon som ringde och hon som frågade. Det var tänkt att hon skulle ta över mig ( fackombuden har olika områden och hon som jag gillade hade ett annat område), men så kom naturligtvis detta upp att hon plöstligt skulle byta jobb hastigt och lustigt! Den fackombud som jag har haft sedan 2008 säger inte bu eller bä och inte ringer hon heller och frågar hur det är med mig!

Så det som skulle kunna ha blivit bra, blev inte bra!!! Mitt stöd försvann!

Just nu känner jag mig så ensammen, jag har blottat mitt liv och hela mig för arbetsgivaren, Försäkringskassan, Rehab, läkare, sköterskor och nu står jag här ensammen och naken.

Jag känner mig lemlästad och blir iskall inombords inte av ilska eller sorg utan jag stänger av i min kropp nu för jag klarar inte mera. Att bli utsatt så för så många människor och man skall blotta sitt liv och berätta om och om igen Hur man mår, tabletter eller inte, HUR ont man har, tabletter eller inte och mindfulness..... inte att förglömma!!!

När jag körde på så hade jag mitt privata liv för mig själv och jag körde på, visst det var inte alls bra, men jag styrde själv och KUNDE FÖRSVARA MIG när något hände!!!

Nu har jag blivit lemlästad in till själen och när något händer som nu över en liten sak så finns inget skydd alls som håller emot utan även detta rister i själen!!

I allt dtta så skall jag möta arbetskamrater som kommer att fråga.......... OM jag nu skall börja jobba på måndag, jag orkar inte sådant och jag misstänker att dom som är mina arbetskamrater tror att det är gamla jag som fixar det mesta och kan gå hit och dit för att fixa till det hela och Fibromyalgi vet dom inget om!

Vilket liv man lever just nu, inte fasiken är det bra, tårarna hänger i ögonvrån, själen är tom på allt likt ett kylskåp som är länsat så är bara skalet kvar!!!

Hur skall jag orkar det 3 dagarna som är kvar i väntan, men på fredag så skall jag få prata med min läkare och då skall jag inte säga att allt fungerar och hur duktig jag är m.m utan jag kommer säga sanningen och hur dåligt jag mår över situationen och det finns inte en chans att jag skall klara av något jobb just nu om jag inte skall braka ihop totalt!! Visst kan doom tvinga mig, men då får dom ta reda på konsekvenserna också!!!

Mina kära bloggvänner............... Ni är verkligen som Underbara Gulliga Änglar för mig!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar