tisdag 12 oktober 2010

Det är mycket nu:(

Från att det såg hyfsat ut på almanackan så blev det kört direkt!

Helt plötsligt så skall bilen till verkstaden för servning, vilket är på sätt och vis bra, men inte NU när det är så mycket!

Skjutsa dottern på möte imorgon blev bestämt för 1 timme sedan efter tel samtal, idag till skolan med dottern på möte.
Maila fröken så hon har koll på allt, för det har inte jag!

Imorgonkväll skall jag på föreläsning vilket jag verkligen vill gå på!
Tel. tid förmodlingen på torsdags morgonen och sedan fredags morgon ytterligare ett tel samtal från min läkare och därefter ett ytterligare tel samtal från kurator på eftermiddagen och min sjukskrivning går ut!

Ja, som Fibroskånskan sa så varför ringer jag inte chefen och frågar, men problemet är att jag vet inte vilken chef jag har tyvärr så jag vet inte vart jag skall ringa, samt att jag fått lärt mig nu på Smärtrehabiliteringen att jag inte skall vara systerduktig som fixar och donar för att allt skall reda sig, det har även facket sagt till mig också att det är arbetsgivarens uppgift att ringa mig och önska mig välkommen!

Men jag förstår dig Fibroskånskan att det inte var så menat utan du ville bara hjälpa mig och få bort min oro i kroppen, jag vet och jag är tacksam för omtanken!!!

Jag får ångest verkligen för att börja arbetsträna, verkligen!!! Eftersom dom har haft dryga 4 veckor på sig att höra av sig till mig, ja nästan 5 veckor och idag så är det 3 arbetsdagar kvar som dom kan höra av sig till mig på.

Jag känner mig så ovälkommen och facket blev urförbannad för att dom inte hört av sig till mig ännu.
När dom vet vad jag går igenom så skulle det kanske ha funnits en lilten tid till att ringa mig och presentera sig som min nya chef och önska mig välkommen tillbaka samt kolla av med mig, men inget ännu så länge!!!

Snart klättrar jag på väggarna!!!
Jag är supertrött och jag får ingen ro i kroppen, det kryper i hela mig och naturligtvis så har jag mera ont för stresspåslaget. Rundgång!!!

Nu mår jag verkligen dåligt!!!

Nu vill jag verkligen att ängeln får hämta mig!!
Likt ett barn som söker tröst upp i en varm famn där allt står stilla och bara är lugn och ro!!


3 kommentarer:

  1. Stor varm styrkekram från mej till dej! Vet vad du går igenom, det var likadant för mig förut. Man blir så förbannad och ledsen och sårad...

    SvaraRadera
  2. Men om nu facket tycker att det är dålig så tycker jag de kan göra dej den tjänsten att ta tag i arbetsträningsplatsen. Någon ordning på torpet får det ju ändå va..

    Ja ibland blir det bara "för mycket" men du måste ju inte klara allt själv... ni är ju fler i familjen...

    Ha en riktigt skön kväll!

    SvaraRadera
  3. Stress och ångest - inte bra alls. Väldigt dålig kombination och urdåligt att man inte hör av sig. Och så har vi detta med att hålla koll på allt och vara duktig sån är jag också. Det är jättesvårt att låta bli. Men man ska kanske släppa taget även om man inte gillar det. Kanske man kan lära sig. Må gott

    SvaraRadera