fredag 13 april 2012

Fredagen den 13:e.....

Så var det då denna dagen FREDAGEN den 13:e!!!

Det är inte ofta jag gråter eller deppar ihop! Oftast är jag av stora mått mätt en optimist, en entusiast, en stor positiv människa som letar det goda och ser möjlighet framför nackdelar och negativitet!!!

Nu gråter jag och deppar ihop.....
Efter samtalet imorse med försäkringsbolaget där jag fått en mindre summa pengar varje månad för att jag är, och har varit långtids sjukskriven så fick jag veta att jag nu hade förbrukat mina dagar i detta!!!

Jag måste alltså bli fullt arbetsförd i minst 1år, för att därefter insjukna till minst hälften i 80 dagar.

Det låter som ett hån för mig!!
Vem tror dom att dom pratar med???
Jag skulle verkligen av hela mitt hjärta vilja jobba, men nu är det så att min vilja vill verkligen jobba och mer än gärna 100%, sedan har jag min kropp som lägger av lite nu och då med smärta, minnet sviker och ibland slår smärtan ut kroppen totalt.

Så fick jag välja så var det solklart 100% arbete!!! Så då kan inte försäkringsbolaget komma och säga.... att jag måste BLI arbetsförd.... Vad tror dom?!

Jag älskar att arbeta, är nog en arbetsnarkoman och jag har mer än ofta fått beröm av cheferna att jag gör mitt jobb bra, oavsett vilket jobb jag gjort.
Men nu går inte min vilja och kropp hand i hand, så fort det blir för mycket av stress eller att jag blir så entusiastisk av arbete, så strejkar kroppen och jag LOVAR att det går inte att lura kroppen, för då blir det bara sju rese värre!

Jag har försökt, tror mig..... Jag har försökt med allt, vara listig, försökt lura kroppen med att göra saker på tusen olika sätt för att lyckas jobba!

Så kommer då denna smärta som lam slår mig och jag lovar dyrt och heligt att jag skall lyssna på kroppen, men så fort jag blir bättre, så finns fightern i mig att kunna få jobba och kunna vara delaktig i vardagen igen.

Nu är detta en leksak till hundar, men tänket är detsamma, Du vickar på den och den reser sig igen.
det fanns leksaker till barn förr som hade sådana leksaker med rund botten...
där barnen kunde gång på gång slå ner leksaken, men den reste sig alltid rätt upp.

Så är jag och har alltid varit, så fort jag har blivit nedslagen av motgångar så har jag rest mig upp lika snabbt och funnit mig till rätta, för att finna nya lösningar.

Men nu så vet jag inte hur länge till jag skall orka.......




Glitter Graphics

2 kommentarer:

  1. Du är stark, du kommer igen. det är bara just nu som det inte känns så!
    Tänk på allt du faktiskt har klarat här i livet. Och varje gång har du kommit igen.
    Skickar dej en stor styrkekram, vännen! ♥

    SvaraRadera
  2. Det är väl helt ok att få deppa ihop ibland hur skulle man annars orka? Och du reser dig som den positiva härliga person som du är. Det kanske tar en dag eller två men låt det då få göra det. Kram på dig.

    SvaraRadera