fredag 19 augusti 2011

I vilket skick?!

Försökte igår eftermiddag och igår kväll med att skriva i bloggen, men det fungerade inte så bra :( Blogger kommer liksom aldrig tillskott med det nya inlägget där jag skulle skriva i och min ork var inte stor så jag kunde inte sitta och vänta.

Nåväl så ville jag berätta om mitt kroppsliga skick i fibromyalgin :(
Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv dom senaste dagarna.

Det har med andningen att göra, vilket jag inte drabbats av tidigare, fast jag vet att andra fibromyalgi personer har drabbats av andningssvårigheter, eftersom det har också med musklerna att göra. diafragman!

Men jag har aldrig drabbat tidigare av detta och så fort jag gjorde något i tis-torsd....... det lilla minsta, så slog andningssvårigheterna till så som när man drabbas av kraftig influensa.

Förutom att det blev svårt att andas och det blev också förfärlig känsla av att vid och omkring struphuvud ( som är av brosk) trycktes till och att jag fick kvävningskänsla. Jag hade inte svårt att svälja, men min röst förändrades, så det kan ha att göra med stämbanden också ( som är av muskler).

Detta obehagliga tryck vid struphuvudet upp under hakan mot hakspetsen var nog det värsta tyckte jag för jag fick liksom inte fram ljud ordentligt och därmed blev rösten annorlunda. Inte för att jag haft astma eller är allergisk.

Detta kom endast vid ansträngning ( vilket man då skulle kunna kalla för ansträngnings astma) men så mkt vet jag att det inte handlade om någon astma utan här handlade det om att kroppen var så slut från förra veckan "arbete" på Iris Hadar att jag tog ut mig totalt. Kroppen kollapsade totalt med ben svullna så att skinnet nästan sprack- venös insufficiens som jag vet doktorn har sagt till mig att jag troligen har eftersom mitt hjärta är så grundligt undersökt och starkt att här är det inga problem med hjärtat.

Dagarna som har gått i veckan har varit fasansfullt och jag kan knappt gå till postlådan utan att bli helt slut, jag som hade betydligt bättre kondition än så här tidigare. Jag har också fått en envis hackande hosta så där retfullt också mellan varven.

Så idag är jag "lite" bättre än från igår, men jag blir kvar hemma idag med och tar igen mig och försöker hitta ett läge på min kropp som det är möjligt!!!

I onsdags var jag gråtfärdig och kände mig som 80-90år och kunde knappt klä på mig, knappt gå och knappt andas. Jag ville inte ens röra mig för då tog musten ur mig och jag blev helt slut i andningen och genast kom det mot halsen likt ett stryptag. En fruktansvärt upplevelse!!!! Utöver detta så har mina muskler kramtillstånd till och från, mestadels till och smärtan finns där ju jämnt som förflyttar sig runt i kroppen.


Vill önska Er En Skön Helg!!!



7 kommentarer:

  1. Men jösses! Du måste ju gå till en doktor! Så kan du ju inte ha det. Hoppas att du blir bättre SNART! Kramar! ♥

    SvaraRadera
  2. Stackars dig, jag lider med dig och det är ju bedrövligt va vi med fibro ska behöva genomlida. Vissa så mycket mer än andra - men jag skickar en STOR STYRKEKRAM till dig och hoppas att helgen blir bättre.

    SvaraRadera
  3. *kramar om* varsamt och hoppas att du får en helg som är skön och vilosam. Att inte få luft är hemsk och det är lätt att få panik...som leder till ännu sämre andning..som leder till mer panik osv osv...ond cirkel. Själv får jag det emellanåt, men ganska lindrigt ändå tycker jag. Fast det är obehagligt när det kommer.

    Vila och var rädd om dig min "fibrosyster", kram/caja

    SvaraRadera
  4. Vet precis vad du går igonom,har varit där själv.Det är ett himla skit,detta med fibro,man får dess konstiga symtom,ibland blir man rädd,för man kan inte ta på det.Hopps det är något bättre idag.kramisar

    SvaraRadera
  5. Hej jag heter Joanna är är 23 år.
    När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
    Så besök gärna min blogg:)
    kram

    SvaraRadera
  6. Men vännen!! Styrkekramar från mig.
    Hoppas hoppas att det är bättre nu!!?

    Jag är hemma igen och "Landat".
    Du kan ändra min sida: carinas skönhetsbehandlingar är BORTA!! Väck!! Har bara min lilla blog kvar: www.ettlitethuskanrymmastorgladje.blogspot.com
    Kramar i massor

    SvaraRadera
  7. Min stackars vän! Det är inte roligt det där!
    Kvävningskänslor är alltid väldigt obehagligt att ha.Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag får mestadels sådan andnöd när jag är trött. Då är det som det snör ihop sig i strupen, som att någon trycker på struphuvudet och vägrar släppa taget.Det är jätteobehagligt! Då går det knappt att stå upp eller gå för då flåsar man som en blåsbälg. Rethosta har jag inemellan, i synnerhet nattetid och doktorn kollade om jag hade astma men det hade jag inte. det är nervös hosta som han kallar det. Inte för att jag känner mig nervös men...well..på smärtkliniken nämnde de också det som ett symtom i Fibron. Himmel, va mycket det är som går in under denna diagnosen.

    Nu är det här ju ett äldre inlägg så jag hoppas verkligen du blivit bättre sedan denna tid med just detta, eller att det inte dykt upp lika frekvent. Jag tar igen lite på din blogg här, av det som jag missat läsa. Märker att jag visst är lite periodare i att besöka bloggar.Men åter igen, det är Fibron som gör det. Tröttheten, kraftlösheten.Blir trött på att vara så trött.Smärtorna är lättare att härda ut med, men denna sövande trötthet gör att man känner det som om man bara existerar i tillvaron; inte lever, som jag ju annars vill göra. Ja, du vet vad jag menar, min kära "syrra".
    Gullig bild förresten som du infogat längst ner i inlägget. Man blir glad bara man tittar på den! :-) KRAM!

    SvaraRadera