Jag har skämts så över sådant som andra tycker är båg och fuffens och sett ner på sådana saker. Men är man troende inför Gud är det ingen som ifrågar sätter sådant.
Jag har varit medial i hela mitt liv och då redan som barnsben. Men som liten så får man inte stor respons på vad man tror på.
Sedan vågade jag inte säga till någon om vad jag kände och hörde, utan höll masken hela tiden.
Så dök då det första mediumet upp och berättade för mig om min gåva och att jag skulle vara tacksam för detta.
Jag blev tagen på sängen på fullaste allvar och eftersom jag inte sagt till någon om detta under dryga 40år såklart jag blev stum av att ett medium sa exakt det som jag hade inom mig.
Sedan så kändes det lite skönt att få upp detta på ytan....... men jag la inte större vikt på detta ändå.
Men inom mig så blev jag mera medveten om vad som hände runt mig.
Åren gick vidare och jag körde på i hundra knyck framåt och sa fortfarande ingenting......... pinsamt för andra som är släkt med mig och som inte ville kännas vid detta och sedan andra vänner som inte tyckte det kändes okej.
Så till slut så gick jag kurser som bekräftade bara det jag kände och i den miljön när jag gick dessa kurser så trodde jag inte riktigt på mig själv även fast jag visste det inombords.
Bekräftelse på bekräftelse gav mig bara mer av det jag visste inom mig, men som jag inte vågade stå upp för.
Vad hemskt att inte våga stå för det man känner och vad man tror på!!!
Så igår när jag skrev om energierna så kändes det som en stor lättnad som föll från mitt bröst :):)
Jag vågade nu stå upp för att jag har den förmågan att kommunicera med dom döda från Andra sidan och har så alltid haft det sedan barnsben, men aldrig vågat tro på mig själv tidigare.
Vilken befrielse det blev för hela mig själv <3<3<3



