Drivkraften inom oss får oss att må bättre och skapa eller göra det vi mår bra och bättre av.
för mig så är Drivkraften mina kraftfulla motorer- Min vilja
och i motorerna så finns kugghjulen... ACK så viktiga för att driva saker framåt i motorn.
Kugghjulen är för mig väldigt slitna nu- beror på så många motgångar man möter på lite var stans. Och för varje motgång så slits kugghjulen mer och mer till ett obefintligt skick.
Olja och smörjningen av kugghjulen- är medgång och flyt i det jag gör för att lyckas med saker här i livet.
Just nu så är mina kugghjul nästan obefintliga, så nedslitna att farten har tappats i motorn.
Mina drivkrafter är måla tavlor, fotografera och sälja dessa alster till någon eller några som vill köpa dom.
Kugghjulen nöts hårt... FK-Försäkringskassan säger först NEJ till försäljning då det anses som Bisyssla, OM inte min egna handläggare anser det som en rehabilitering. Vilken makt handläggarna har på FK!!!
Första mötet med min handläggare på FK var genom telefonen i december och det blev 10-15 minuters samtal, med en stressad handläggare på FK som inte ville kännas vid mig.
Andra mötet genom telefonsamtalet med handläggaren blev i början på februari, då hon ringde upp mig. Jag blev paff och upplyste henne om det senaste mötet vi hade i december 2011.
Hon kom inte ens ihåg detta telefonsamtals mötet vi hade!
Som tur var så bad hon om ursäkt och var betydligt trevligare denna gången. Men jag upplyste också vad det hade gjort för konsekvenser från december-11 då jag tappade total ALL lust att fotografera. Jag blev nästan apatisk... ville inte ens ta i kameran... Jag som hade älskat att fotografera det lilla minsta så fort jag fick tillfälle tidigare.
Jag berättade för min handläggare om detta.. om min totala förlust till att fotografera och min sorgsenhet, för allt som hände då i december 2011.
Hon- FK handläggare till mig, sa att det var "okej" att jag fick sälja några få enstaka tavlor om det skulle vara så.
Även om jag fick nu medgång i mitt maskineri och jag hade hoppats på att bli superglad och överlycklig för att vilja fotografera igen, men det blev inte så... Kugghjulen var alldeles för nedslitna och jag tittar på kameran där den ligger på bänken och jag rör den inte alls.
Tänk så lite kan göra så mycket... att min drivkraft tappas så fullständigt!
Sedan hade jag tankar så positiva om att eventuellt visa mina bilder för andra människor, för bildeer blir alltid bättre att se i verkligheten, men det blev stopp där också. Så alltså mer motgång igen.... fler slitningar i mitt maskineri.... och kugghjulen slits mer och mer....
Så min drivkraft blir mindre och mindre.............. Det kanske så dom i Regeringen, FK och AF vill ha det?!
Skall jag tänka på mig själv och min drivkraft så är det fortfarande att få sälja lite, jobba lite och bli bättre i kroppen... så levande och så härligt!!!
Glitter Graphics
Älskade vän!
SvaraRaderaJag vill infoga en liten annan vinkel till det du skriver här.Jag vet ju inte riktigt när det är skrivet, men om det är nu i slutet på februari så passar nog ändå min kommentar in (hoppas jag)Annars, så bara lägg den på hatthyllan ;-) När jag läser dina kommentarer på FB nu, så tycker åtminstone inte jag att det låter som att din drivkraft är borta.
Är det inte bara så att du just nu har så mycket fokus på annat i ditt liv som är viktigt för dig? Ex.din andlighet och hela den biten. Där har du ju verkligen drivkraften nu. För hur det än är så, så vet vi bägge två att vi har begränsad ork till saker och ting, och då får vissa saker ligga nere medan man koncentrerar sig på andra saker.
Så se det som en naturlig del av det ditt liv består av idag. Fotografering, målning och dina olika uttryck kanske tom kommer ut på annat sätt lite senare, därför att du finslipar andra saker nu. Det som ligger nere just nu försämras inte per automatik. Du får nya perspektiv nu som du kan använda i ditt skapande längre fram.
Så låt dystergöken flyga in i sitt bo igen, för den ska du inte lyssna på nu.Det finns massor av andra fåglar istället som du ska lära dig att känna igen som kvittrar helt andra ord till dig.
Var sak har sin tid älskade vän! :-)
Du är underbar, och de kreativa gåvor som finns i dig är underbara, och de kommer att komma fram ännu underbarare i sinom tid. Lita på det.
Många kramar från "systra di" i Skåne / Karin