När ens liv kraschlandar likt en fågel kraschlandar mot något hårt så ruskar man inte av sig och går vidare, för det är så mycket mer än så som har blivit skadat efter Kraschlandningen!!
Man är inte bara vingklippt utan skadad invärtes som utvärtes!!
Jag gick i början som ett töcken och var glad för beskedet att få en diagnos på det jag hade förnekat....
Men om man har förnekat sin smärta och tvingat kroppen gånger flera ett otalt gånger fast kroppen skriker och jag lyssnar ändå inte, så är det desto svårare att acceptera efter så lång tid och då pratar vi om dryga 35-40år plus som jag har förnekat detta med smärtan.
Först av allt ville jag veta allt om Fibromyalgi och hur man mådde och hur man tog sig igenom allt detta på såväl det psykiska planet som fysiska planet och jag tänkte att så fort jag får grepp om detta så ordnar sig allt och blir bra. Pyttsan!!!!!!
Allt går i sakta mak och jag har inte ro, utan vill att det skall gå fort fram efterosm jag levt så i många år, jag vill ha resultat fort på mig så jag kunde gå vidare i mitt liv.
Sedan blev det mer och mer karusell av allt och jag blev mer och mer förtvivlad och jag kunde inte gå av karusellen utan den fortsatte som en explosion och jag fick snällt följa med på resan. Jag kommer så väl ihåg hur jag försökte gripa efter halmstrået och finna en lösning, för inte satt jag still för att karusellen gick, NEJ jag försökte finna lösningar på allt som dök upp i mitt huvud............. för jag ville få karusellen att stanna.
Jag var förtvivlad, frustrerad, allt var ett kaos som jag inte kunde råda över och det värsta var att jag inte visste vad som väntade bakom hörnet och konsekvenserna om jag inte lydde läkarna. När man vill ha full koll på läget och tror sig ha full koll på läget så är det så jobbigt när det inte blir som man hade trott.
Jag har fortfarande svårt att fatta det som har hänt och jag har verkligen hatat min kropp och Fibromyalgin som har strejkat och jag har inget kunna göra utan bara blivit tvungen att följa med Fibromyalgins strategi.
Ena stunden värker det i foten och det känns som om foten är bruten, strax efter detta så värker det i lederna och man tror att lederna har kommit i en press som pressar ihop saker, snart därefter så kommer huvudvärken eller tinnitusen och så börjar allt lägga sig för en stund för att strax därpå så slår värken till igen i handens alla ben och det värker så man blir tokig och vidare går värken över till bröstmusklerna och jag känner ett obekvämt tryck över bröstet så det blir svårare att andas, ryggen värker också och till det skall man få livet att gå ihop med vardagen och ens energi!!!!
Tänk om man skulle berätta för varje sekund hur ont man har och hur ofta värken förflyttar sig till familjen eller kompisar/nära anhöriga............... jag tror att dom inte skulle tro på en och dessutom så skulle dom inte orka höra allt hela tiden så jag tiger och tiger om min värk för det är jag och min kropp som slåss om freden i min kropp, skall jag få vinna ett ögonblick eller skall Fibromyalgin få ta över igen på nytt. Min hjärna skriker, jag orkar inte mera, jag vill inte mera............................ det är ett helvete att bo i en kropp med Fibromyalgi, du blir aldrig av med den, utan den finns där 24timmar om dygnet med mer eller mindre styrka!!!
När min hjärna skriker fullt ut och likaså bröstet.... hjärtat brister snart, för orken och energin finns inte mera........... hur skall jag orka............ det är då man somnar medvetslös nästan för att man totalkolappsar!
Så här ser min vardag ut och jag vill tänka positiva tankar som får mig att må "lite" bättre för varje dag och den "lilla" energin jag får över vill jag råda över själv för jag har inte så mycket energi och spela med så då är det viktigt att välja vart man lägger sin energi!
.gif)
