Kroppen vill ta det lugnt och jag känner vad kroppen säger, men utåt så syns inte detta, att jag är sliten och trött, trots min lugna tillvaro..............
Aktiviteter i all ära, det är upplyftande, stimulerande och så vansinnigt roligt, men kroppen vill inte alls.
Igår hade jag planerat att ta en vilodag, att bara vara och slappa och ta det lugnt............
Så blev inte fallet alls, nöden har ingen lag sägs det.............
Idag är jag så trött, sliten att jag mår illa och vill kräkas...........
Kroppen känns som en hel massa av protesterande.......
Jag är så slut och trött i min kropp att jag får hjärtklappning och jag vet att om jag driver kroppen vidare, så kommer mera smärta, minnesluckor och sedan panikångesten för att jag kör för hårt och inget av detta kan jag styra över, utan det endaste jag kan göra är att vila och ta igen mig................
Men jag ser pigg o fräsch ut och är glad samt har smink på mig, ja så då kan det väl inte vara något fel på mig.......................
Tänk att så många missförstår och tolkar allt fel via vårt öga som vi ser med, vi tolkar ytan och vill inte ge oss tid till att förstå hur saker och ting ligger till.
Tänk om omgivningen såg i färg eller på annat sätt hur trött, illamående, slutkörd jag känner mig.
Att varje steg är som en stor tung.... väldigt tung börda att bära, där man tvivlar på att varje steg, där man inte längre tror och vet att man inte klarar av detta... att gå ett steg i taget.
Inte gör saken bättre att man bär på en förkylning som liknar bihålsinflammation.............
Så tänk om människorna såg vad jag kände, tänk OM jag fick vila och sova.....
Glitter Graphics
